Att vara hemmaförälder

"Varför är inte dina barn på förskola?" "Dem kommer ju inte klara skolan sen!" "Den sociala biten då?"

Dessa är bara några kommentarer jag får när jag säger att jag har barnen hemma med mig.
Jag ska börja med att säga att jag själv är utbildad barnskötare och har jobbat på många olika förskolor. Jag har inget problem med förskolan i sig, och dem som jobbar där, är fantastiska! Men, det finns ofta, ont om personal, och dåligt med vikarier. Dessutom är jobbet så jäkla underbetalt så det finns inte.

Man kan ju tycka att ta hand om det värdefullaste en familj har, borde vara värt mer.

Oavsett vad man väljer som förälder, så borde det vara upp till var och en. Sen när blev det okej att lägga sig i hur andra gör? Framförallt i andras privatliv.
Samma sak gäller med hur man delar upp sin föräldraledighet. Där har högt uppsatta, politiker m.m bestämt att märka 90 dagar på pappan. Oavsett om det funkar för varje enskild familj eller inte. För att det ska vara jämställt.

Bara det att lönen är fortfarande långt ifrån jämställd på många platser. Så många familjer har inte råd med att pappan ska vara föräldraledig, vilket då betyder att dessa 90 dagar brinner inne - går tillbaka till staten. Smart.

Detta i sin tur leder ofta till att barnen börjar förskolan tidigt. Mitt första barn började några dagar efter att hon fyllt 1 år. Gud vilken jobbig tid det var. Barn som är så små har ingen nytta av förskolan och ofta bringar det mest separationsångest hos både föräldrar och barn. Men ibland har man inget val. Samhället idag kräver ju ofta att båda föräldrarna behöver en heltidstjänst för att gå runt.

Medans en vuxen har en maxgräns på 8h arbete om dagen, är förskolan öppen ca 12h om dagen. Men personalen måste givetvis byta av varandra. Så länge kan man inte jobba. Men barnen kan vara där så länge, man måste ju räkna in resväg också för föräldrarna. Hör ni hur det låter?

Återigen - jag vill inte trycka någon på tårna. Jag vet att många inte har ett val. För att det är så det ser ut idag. Vilket inte är logiskt någonstans.
Jag vill bara framföra min poäng för de som inte ser logiken i att vara hemmaförälder. Tyvärr har många unga föräldrar idag tappat tron på sig själva. Det är en oskriven regel att barn måste börja förskola så fort dem fyller 1 år. 

Erica Komisar, psykoanalytiker, föräldraexpert och författare i USA och har skrivit "Being There: Why Prioritizing Motherhood in the First Three Years Matters."

Hon pratar om Sverige som ett varnande exempel på hur förskolan kan bli, och vilka konsekvenser det har av för ensidig föräldrar politik och för lite valfrihet.

Hon skriver bland annat såhär:

"I min praktik ser jag många föräldrar som kämpar med sina barns känslomässiga dysreglering, efter att deras barn har utsatts för mycket stress i gruppvårdsituationer där personalen är underbemannad, med för många barn och för få pedagoger. Barn som separeras från sina föräldrar innan de har utvecklat en djup känsla av känslomässig trygghet, kommer urskillningslöst söka omsorg från främlingar, vilket inte är normalt och ofta ett tecken på en anknytningsstörning. De kan också visa tecken på rädsla eller ointresse när de interagerar med vuxna och slutligen kan de visa tecken på aggression. Flykt- eller kampsituationer är vårt instinktiva evolutionära sätt att skydda oss själva i stressiga och hotande situationer. Alla dessa reaktioner är tecken på stress hos barn." - (Denna text har jag hämtat från en väldigt intressant artikel på https://hemmaforaldrarsblogg.wordpress.com/. Jag rekommenderar alla som vill bli, eller är hemmaföräldrar att gå in där och läsa.)

"We expect women to work as if they don't have kids, and raise children as if they don't work." - okänd författare

Logiskt eller hur..

Givetvis kan det bli konstigt för vissa barn om de gått hemma ända tills de börjar skolan också. Om de endast fått sitta framför en tv eller surfplatta i 5 år. Men att barn som har gått förskolan skulle ha bättre förutsättningar än de barn som varit hemma, tror jag inte ett dugg på. Det beror helt på den enskilda situationen.

Vi som bor på landet ger ju dessutom våra barn en livstids lärdom genom att handskas med djur och natur. Inte minst lär vi dem empati och omsorg, men också om kretslopp och naturvetenskap. Varför inte räkna lite kottar, eller sortera pinnar efter längd så har du tränat lite matematik också.

Men för det mesta är allt vi behöver sunt förnuft.

Jag vet också att många barn ÄLSKAR förskolan. Det är inte det detta handlar om. Utan bara att båda möjligheterna kan vara bra. Det finns inget rätt eller fel när det gäller att uppfostra barn. Man gör bara det bästa man kan utav det man har.

Jag dömer inte föräldrar som har sina barn på förskola, på samma sätt borde inte föräldrar som valt att vara hemma med sina barn dömas. Bara för att det inte är lika vanligt idag.

För 100 år sedan var detta en norm. Idag ska allt vara så jämlikt det bara kan. (förutom lönen) Ska man vända kappan efter vinden och följa strömmen, även om det inte är så man vill leva?

Jag står mycket hellre och lagat mat än att bära in ved. Eller söver barnen hellre än att skotta snö. Jag menar bara att allt inte behöver vara svart eller vitt. Vi gör det vi är bra på, och på så sätt kompletterar vi varandra. Svårare än så ska det inte vara.

Oavsett hur din situation ser ut, är jag säker på att du gör det absolut bästa du kan för dina barn. Alla föräldrar borde ha en medalj!

Funderar du på att bli hemmaförälder?

Lekakademin har superbra, pedagoska spel och leksaker! Att lära sig ska ju vara roligt, och hur tryggt blir det inte att inleda detta i hemmets lugna vrå, med en person barnet litar på.
Öppna förskolan är ett superbra alternativ för den sociala biten.

Kolla även in Hemmaföräldrarnas blogg och Facebook.
Finns hur mycket stöttning, tips och råd som helst.

Så, nu ska jag sluta babbla. 
Ha en underbar måndag kväll!